Min filosofi

Trender kommer, trender går. Så även inom löpträning. Polariserad träning, lågpulsträning, dubbeltröskel och hårda norska intervaller. Beroende på vem du frågar kring hur du bör träna så kommer du helt enkelt få olika svar. Detta beror på att de allra flesta upplägg fungerar så länge du följer dem och anpassar dem efter just dig och din livssituation. Jag har under åren som gått förändrat min syn på löpträning. Det handlar inte om att vetenskapen bakom och tankarna om träning har förändrats utan snarare om att min egen förståelse för vad min kropp svarar bra på har förändrats. Är du intresserad och vill veta hur jag tänker på det här med löpträning och hur mina tankar ser ut så har jag här satt ihop en förklaring. Håll till godo!

Periodisering

När det kommer till att planera min träning så är det en faktor som har fungerat för mig. Det handlar helt enkelt om att inte träna på samma sätt hela tiden utan att dela upp året i mindre delar där olika perioder av året har olika träningsfokus. Det betyder dock inte att jag helt plötsligt lägger andra faktorer åt sidan utan snarare om att huvudfokus skiftas och de andra faktorerna snarare underhålls i mindre omfattning. Det krävs helt enkelt mindre ansträngning att underhålla en utvecklad förmåga än att just utveckla den. När det kommer till att göra en periodisering så brukar jag börja med att göra en översikt över mina stora mål. Utifrån det delar jag sedan in året i olika delar där jag väljer att fokusera på olika färdigheter. 

Från generellt till specifikt

Under vintern, när jag befinner mig mitt i grundträningen handlar mycket av min träning om att lägga en stabil grund och helt fokusera på att höja min lägstanivå. Under den här perioden ligger mycket av fokus på tung styrketräning, långa lugna pass, långa backar runt distansfart, korta intervaller i överfart. Syftet med den typen av träning är helt enkelt att den aeroba uthålligheten ska finnas på plats likväl som fartkapaciteten. När jag sedan närmar mig tävlingssäsongen börjar jag fasa in mer och mer tid i farter runt maratonfart (90-110%MP) för att vänja kroppen vid tänkt tävlingsfart och helt enkelt bli mer rörelseekonomisk i tänkta farter.